Ja faktiskt, det har jag.. nu i juni ska jag ju iväg till strömsholm och sitta som hinderdomare i terrängen. Samtidigt som jag verkligen längtar, så har jag såååå jävla ont i magen för det.. Jag ska alltså sitta själv, döma någonting jag själv knappt kan reglerna i, har bara tränat terräng för att jag tycker det är kul, ingen aning om regler, och ingen aning om jag verkligen kommer klara av det, det är ändå en stoor tävling liksom... Skulle bara vilja åka dit och kolla, sitta där utan att känna pressen, utan att ha klumpen i magen över att misslyckas...

Ni får gärna tycka jag är larvig eller vad fan som hellst. Min blogg, mina känslor, min text!